Floraslife

Varför är det så? Varje gång.. varje gång man har druckit då sitter man där sedan, oförmögen att få hjärnspökena att försvinna. Man grubblar och har ångest trots att man faktiskt inte gjort något att ha ångest över. Missförstå mig inte, det var en bra kväll, riktigt rolig, trots att vi ej var så många. Ändå står man där, grubblar, känner paniken närma sig och undrar vad som egentligen händer. Jag sitter här fortfarande, oförmögen att somna trots att det gått ett dygn.. kan inte sluta tänka, kan inte glömma. Är det så för alla, är det bara jag? Minnen från det förflutna som bubblar upp till ytan, tillåter mig inte att glömma. Och man undrar när allt ska vara över, när ska man äntligen få ro?

Jag kommer aldrig glömma dig, det vet du! Jag minns allt! Jag kommer aldrig glömma. Jag hoppas detsamma till dig! Jag hoppas du får våndas livet ut. Jag trodde jag var en bättre människa, jag trodde jag kunde glömma och förlåta. Men aldrig! Jag önskar dig samma sömnlösa nätter som mig, jag önskar dig all smärta jag bär. Jag hoppas att du inte inte kan leva med det du gjort. Men jag vet det är lönlöst, du har ingen själ.. du kommer aldrig få det ultimata straffet.

Du förgörde inte bara mig, du förgörde vår son.. och det kommer jag alltid hata dig för, men du bryr dig inte!

R.I.P Ilham Csábi 010214