Floraslife

Nu när nattens timmar börjat slå kan jag återigen inte sova. Satt och tänkte på kärleken och hur man var som ung. Jag var tolv år första gången jag dejtade en kille och trots att jag tyckte att jag var otroligt mogen och vuxen då så inser jag i efterhand hur naiv man många gånger var. Det tog mig många år, många dejter och många pojkvänner att inse hur naiv man en gång varit. En sak som jag länge grubblat på var att jag var så bestämd, kaxig när det gällde dejting av killar. Aldrig fick en kille sätta sig på mig , men det var en annan sak när man väl blev ihop med dessa killar.

Värst av allt minns jag en kille. VI var intima en natt och jag tog hand om honom en bra stund. Jag började undra när det var min tur och till sist så var jag tvungen att fråga. Till svar fick jag:

"Ja du får ta hand om dig själv när du vill, jag väntar på att du ska göra det? "'

Jag blev paff över ett sådant svar. Skulle jag ta hand om mig själv och inte killen? va fan är detta för nåt. Självklart reste jag mig upp och gick utan ett ord.

Men det fick mig att tänka hur mkt man inte gör som kvinna mot sin man. Självklart så menar jag inte att alla killar är sådana. Vissa bryr sig verkligen om sin tjej, det som irriterar mig är just dem som inte gör det. Och vi tjejer som accepterar det. Hur många gånger har inte jag ställt upp i ett förhållande fast jag inte är så sugen, däremot när en kille inte är sugen så är han inte. punkt slut.

När ska man inse att kärlek ska gå åt båda håll, det är en ömsesidig respekt?

Jag hoppas innerligen att unga tjejer därute säger ifrån och ser till att de får sitt. Det har tagit många år för mig att lära sig och efter samtal med många tjejkompisar har jag insett att de en gång varit precis som mig och lärt sig, andra har tragiskt nog fortfarande inte lärt sig.

Som tjej måste man stå på sig. Punkt slut!!