skönhet och plastikoperationer
Jag såg på Vakna igår där det diskuterades bloggar på nätet. De diskuterade främst om dessa fjortis bloggar skapade av artonåringar. Dessa artonåringar de syftar på ska göra den ena efter den andra plastikoperationen, de skriker ”hatar bögar” på donken osv. Att skrika ut sådana nedsättande saker om personers sexuella läggning är pinsamt och jag tycker att det är väldigt tragiskt. Jag trodde att vi hade kommit längre än så i dagens samhälle, att homofobi inte var en del av tonårskulturen. Tydligen hade jag fel…
Då denna typ av bloggar främst läst av yngre personer som ser upp till dessa artonåringar finns en risk att detta kommer att leda till en form av acceptans.
Samma sak när det gäller plastikoperationer, är det verkligen en värld som skall glamoriseras?
Detta anser jag dock inte kan skyllas på dessa bloggerskor. Inte konstigt att de har denna snedvridna bild om vad som är en normalitet, skönhet när det är samhället som prackar på dem bilden. Media spär dessutom på detta och ständigt kan man läsa artiklar om plastikoperationer, vikt och utseende.
Sedan undrar vi varför ätstörningarna ökar bland barn, många barn blir feta och många bantar sig smala. Vart är samhället på väg när vi prackar på kvinnor en ouppnåelig idealbild som ska anses vara en normalitet?
Vi som kallar oss vuxna påverkas av denna bild så varför inte barn och tonåringar som är i en osäker tid i sitt liv.
Absolut är detta kulturellt betingat och det är bara att blicka tillbaka till historien för att se att skönhet förändras. Ett tag skulle alla vara överviktiga. Under denna tid så var många fattiga och det var endast rika som var tjocka då de hade råd med mat.
I dagens samhälle är det tvärtom. Fetma går att koppla med fattigdom då det faktiskt är dyrt att äta rätt.
Ett tag var det ”inne” att vara ljushyad, även detta kopplad till klasskillnader. Fattiga lantbrukar jobbade på åkern och blev bruna medan rika kunde hålla sig i skuggan.
Även denna syn är högst kulturell betingat och medan man nu eftersträvar i västvärlden att vara så brun som möjligt så är det ”inne” i många asiatiska länder att vara så vit som möjligt.
Jag tycker det är tragiskt att se hur vi kvinnor plågar oss själva på detta vis och varför vi tillåter dessa ideal råda.
Varför inte låta de som är smala vara smala o de som har hull ha hull. Jag uppmuntrar inte övervikt likaväl som jag inte uppmuntrar undervikt men vad som anses vara smalt är alldeles FÖR smalt. Jag vet så många kvinnor som skäms för att de har en storlek 42:a när det är en ypperlig kroppstyp – rent biologiskt, i alla fall om du bär ”övervikten” på rumpa och höft.
Och om nu ”att äta rätt” är en kostnadsfråga i dagens samhälle och man oroar sig för fetma, varför går man då inte in och massubtionerar (stavas det så?) nyttiga varor?
Varför kan inte det nya skönhetsidealet vara hälsosamt?
